Historia

Tiden kring bowlingsektionens grundande

Bowlingsporten i Finland – utövad i den amerikanska formen – kom till vårt land i och med uppförandet av kontorsmaskinföretaget Systemas sportpalats på Elisabetsgatan 14 i Helsingfors i januari 1924. Tidigare hade kägelintresserade fått nöja sig med kägelslagning främst på Kajsaniemis och Brunnsparkens gamla banor.

Det är mycket möjligt att intresset för bowling hos oss härledde sig från Sverige, där bowlingen introducerades när kägelsalongen Regina öppnade sina portar i november 1909, men ett faktum är i varje fall att det var affärsmän med amerikanska förbindelser som skred till förverkligandet av tanken på en hall med bowlingbanor av amerikansk typ.

Det var år 1922 som tanken på en bowlinghall för första gången kom till offentligheten och den som klädde tanken i ord torde ha varit Lauri Wirtanen, måhända bättre känd under smeknamnet "Laukka" under sina framgångsrika år inom HIFK, såväl som friidrottare som bowlare. Han var vid den tiden anställd vid Oy Systema Ab och fick chefskapet inom företaget med magister Arvi Kuha i spetsen välvilligt inställt till att reservera en del av nedre våningen i nybygget på Elisabetsgatan för en fyrabanors bowlinghall. Tidigare hade man redan beslutat inreda i huset två tennishallar, en skjutbana och en bastu.

Avsikten var att hallen skulle öppnas och tagas i bruk redan under år 1923 men en långvarig byggnadsstrejk fördröjde arbetet och sålunda kunde hallen öppnas officiellt först den 27 januari 1924. Detta datum kan därför betraktas som bowlingens födelsedag i Finland.

Till öppningshögtidligheterna anlände från Sverige en 15-mannatrupp med idel representativa spelare. Bland särskilt inbjudna hedersgäster märktes dåvarande general Mannerheim, legationsrådet Richert såsom representant för Sveriges härvarande sändebud, höga militärpersoner, medlemmar av stadsfullmäktige, idrottsledare o.s.v.

Svenska bowlingingenjören Halfdan Sterner, som ansvarat för planeringen, förrättade invigningsslaget så framgångsrikt, att resultatet blev en strike. Jämför med republikens president Urho Kekkonens invigningskast av Talihallen den 26 oktober 1973: en genomskärare med käglorna 4-5.

Utvecklingen blev från början snabbare än man väntat sig. Redan samma år måste den invid bowlinghallen uppförda skjutbanan rivas och lämna plats åt fyra bowlingbanor. Och under år 1925 var det dag att i andra våningen inreda en ny hall med ytterligare fyra banor för att fånga upp det stora intresset. Därmed hade bowlarna under en kort tidsrymd blivit lyckliggjorda med hela tolv banor med därtill hörande omklädningsrum, duschar m.m.

Belysande för intresset i huvudstaden för det nya spelet var, att man även i Tölö vid Dagmarsgatan 8 inredde en hall med fyra banor år 1925. Beträffande hallens skötsel torde ha funnits ett och annat att anmärka och 1929 fick man slå igen, varefter banorna såldes till Åbo.

De första kamratbowlarna

Den nuvarande tävlingsbowlingen i Helsingfors leder sitt ursprung från Kajsaniemibanorna genom de sammanslutningar eller "lag" som från tidigare fanns där och som inbördes ofta arrangerade tävlingar.

Träningar hölls regelbundet av en mängd lag, åtminstone från omkring 1910 till 1912. Blivande IFK-bowlare började med regelbunden träning omkring år 1914.

Det är först omkring åren 1912-14 man erfar om de första kamrater, som hängav sig åt käglingen, dock inte under IFK-namnet, utan i mer eller mindre organiserade lag. År 1912 uppstod sålunda det "Walleniuska laget" sammansatt till största delen av dåvarande bandy- och fotbollsspelare inom föreningen.

Åren 1917-18 finner vi nybörjande kamratbowlare på Kajsaniemi. Blivande bowlingmästaren Lauri Wirtanen återfinner man inom "Gänget" med bl.a. sin broder Väinö och några kiffare. Såsom icke ordinarie medlemmar i något lag deltog ibland Erik Wilén, Bernt Flythström och Georg Forsberg.

Under de närmaste följande åren uppenbarar sig en hel del nya kamratbowlare, oftast dock ingalunda nykomlingar inom föreningen. Här kan nämnas namn som Lasse Hornborg, Ossian "Mogge" Nylund, Gunnar Sund samt Gunnar och Erik Åström.

Den 24 april 1920 bildades Kajsaniemi Bowlingklubb med avsikt att utgöra ett slags förbund mellan samtliga Kajsaniemi-bowlare och för att organisera de olika lagen till fasta föreningar eller klubbar. Som en följd härav slöt sig alla kamratbowlare, som tävlat i olika lag, samman och tävlade sedan nämnda år under föreningens namn samt tränade regelbundet varje torsdag.

IFK-bowlarna organiserade sig slutgiltigt genom bildandet av en bowlingsektion i december 1923. Vid HIFK:s 27:e ordinarie årsmöte lördagen den 26 januari 1924 slogs det sedan fast att föreningen fått en ny sektion, sin fjärde efter friidrotten, fotbollen och bandyn. Årsmötet hölls på "Östsvensk samling" i Helsingfors med 150 medlemmar närvarande. Medlemsantalet var drygt tiotalet personer för att öka kraftigt under de följande egentliga verksamhetsåret, då sektionen var som störst med 75 medlemmar, inklusive ett tiotal damer.

Ordförandeposten inom sektionen bekläddes sedan starten huvudsakligast av Georg Forsberg fram till hösten 1927 när han efterträddes av Bertel von Fieandt. Från år 1928 tio år framåt var sedan Gunnar Sund ordförande för en framgångsrik sektion. Den första sektionsstyrelsen under 1924 bestod av Sigge Johansson, Lauri Wirtanen, Fritz Dettmann, Gösta Löfgren och Forsberg för att under höstensäsongen kompletteras med Bertel Ekman, Armas Dahlberg och Sund.

Henry Johansson

KÄLLA: Bowlingföreningen HIFK r.f. 1923-1998 75-års historik (Kaj Boström).

Texten senast uppdaterad: 6.1.2016.